När jag hade pluggat färdigt och började jobba hade jag vissa förutfattade meningar om hur saker och ting skulle skrivas, arbetas igenom och presenteras. Jag var tydligt präglad av den akademiska världen där formalia och metod är betydande beståndsdelar. Några av de första PM jag skrev i arbetslivet är såhär i efterhand vansinnigt pretentiösa och har en akademisk underton, inte helt anpassat för läsaren.

Det jag dock insett är att denna underton och formella förhållningssätt fortfarande finns kvar och används, även av mig. Fast den tar sig andra former. Metodavsnittet har blivit en mening i inledningen. Syftet likaså. Problemformulering hittar vi också i inledningen och hela den empiriska delen ligger i analysen, där även slutsatserna får plats.  På något sätt lever det akademiska kvar och fyller sitt syfte. En akademisk utbildning är kanske snarare ett sätt att ”lära sig att lära” än att bli uppfylld av allt det man behöver i arbetslivet. Sen skadar det förstås inte att hinna snappa upp ett och annat på vägen, t.ex. vad en resultaträkning är eller att det finns en gubbe som heter Kotler som kom på något smart om marknadsföring.

Det jag menar är att oavsett om man läser juridik, ekonomi, marknadsföring eller något annat så är utbildningens innehåll aldrig tillräcklig för det man kommer möta i arbetslivet. Arbetslivet har format egna spelregler och egna kravspecifikationer på kunskap, det centrala blir att kunna kombinera det man har med sig från studierna med det som arbetslivet ställer krav på. Totalt sett blir det nog en rätt bra mix.