Varje morgon är det febril aktivitet på kontoret. Med snabba steg skyndar sig folk fram i kontorslandskapet. Alla har siktet inställt på samma mål. Alla vill komma in i matchen. Alla ska tanka kaffe. Kontorets svarta guld.

Muggarna fylls sakteligen och avslutas med ett distinkt ”pip” från maskinen. Känslan av bensinmack är inte långt borta, bara kortläsaren och stora skyltar om varmkorvsmenyer saknas. Bensinångorna ersätts av något annat, det är inte riktigt en doft av kaffe, för riktigt kaffe doftar något annat. Det här är en syntetiskt doft av ett substitut från en maskin som dagligen ska producera flera hundra koppar kaffe utan att någon fyller på varken vatten eller kaffebönor. Ingen ska diska kaffekannan och ingen ska ta bort kaffesumpen. Det är inte konstigt att resultatet blir någonstans i gränslandet mellan kaffe, te och något obeskrivligt strävt som lämnar en tydlig otillfredställelse för en inbiten kaffedrickare, oavsett hur många koppar man dricker.

Alla klagar på kaffet – oavsett vilken maskin det är eller vilket företag man är. På något sätt blir kaffet det eviga samtalsämnet där alla har sin åsikt. Det finns alltid ett gäng som tycker det är ok, ett annat som inte gillar det men dricker ändå och dem som inte dricker alls, pga. smaken. Ytterst få tycker att det smakar gott. Ändå är detta något som förenar oss kontorsmänniskor. Det ger en känsla av gemenskap. 

Själv har jag gett upp fighten och ser istället hur mitt eget kaffekonto springer iväg månad för månad. Bara det faktum att vi som jobbar här kan driva runt två fik som tar 15 kr per kopp säger väl allt om hur kaffet smakar. Å andra sidan vore det också ganska tråkigt om vi inte hade något som förenade oss – jag menar, hur skulle jag då ha kommit i kontakt med alla de där människorna jag mött vid pumpen? Som när kaffediskussionen avslutats visat sig kunna hjälpa mig med något arbetsrelaterat. Om man dessutom stöter på en kollega man har ett pågående projekt med hinner man allt som oftast stämma av något innan pumpen lämnas. En effektivitetshöjare. Utan dessa små inofficiella möten och sammankomster skulle det nog vara en ganska tråkig tillvaro, ineffektiv dessutom. Trots kaffepauser.

Så, jag tar min kopp, vandrar bort mot pumpen och låter ännu en dag fylld av möten ta sin början.