Det slog mig att jag inte berättat mycket om mig själv och min bakgrund. Och det kanske egentligen inte är jätteviktigt, men det kan ändå ge en bild av vilka vägar man kan ta in i försäkringsbranschen, och vad man kan göra när man väl är här.

Som jag tidigare nämnt visste jag inte alls vad jag skulle göra efter skolan, men en bekant tipsade mig om att det fanns en ett-årig påbyggnadslinje vid Sundbybergs gymnasium, där man fick möjlighet att plugga två dagar i veckan och övrig tid praktisera på ett försäkringsbolag. Där kanske man kan få in en fot för framtida jobb, tänkte jag, och sökte och kom in.

Det här var 1995 och jag gjorde min praktik på Länsförsäkringars lokalkontor i Norrtälje. En mycket lärorik period. Vi tog emot telefonsamtal och fysiska besök. Käkade gemensam frukost. Hade en gemytlig stämning.

När praktiken var slut fick jag stanna över sommaren som semestervikarie, men sedan fanns tyvärr inte tillräckligt med jobb för att ha mig kvar. När jag tänker på hur lugnt det stundvis var så förstår jag det till fullo.

Jag blev dock uppringd av en kamrat från försäkringsutbildningen som uppmanade mig att söka till det bolag där hon jobbade. Det var en liten firma som hette Föreningsbanken Försäkring – dotterbolag till banken som sedan fusionerades med Sparbanken. Där jobbade jag ett par år.

Men något måste jag ändå gjort bra på Länsförsäkringar, för när ett nytt kontor skulle öppnas i Täby ringde min tidigare chef och frågade om jag ville börja där. Kundtjänst även denna gång, men efter ett tag sökte jag mig till administrationsavdelningen. Den låg inne på huvudkontoret i Solna. Jag registrerade olycksfallsförsäkringar, skrev brev till kunder, gjorde ändringar i bilförsäkringar och mycket mer. Det är bra att både ha jobbat i kundmötet och ”backoffice”. Det ger förståelse för alla delar i processen.

Sen dök det upp en tjänst som vikarierande gruppchef för kundcenter hemma i Norrtälje. Vilken chans! Vilken möjlighet! Jag var jättestolt över att bli erbjuden tjänsten, men det tog bara några veckor innan jag insåg att rollen var helt fel för mig. Eller att jag var fel för rollen. Det var nog ömsesidigt det där… Det är inte lätt att bli chef över sina tidigare kolleger, men det är ännu svårare att bli chef när man är ung och ännu inte kommit till den punkten att man litar på sitt eget omdöme, och känner att man kan stå för sina beslut. Jag avbröt vikariatet i förtid. Jag var inte mogen vid den tidpunkten.

Men den här världen är tillåtande, och jag föll i bomull. Jag fick istället börja jobba med mindre projekt och växa in i rollen att leda utan att vara chef. Och där byggde jag upp tillräckligt med självförtroende för att söka till en tjänst som verksamhetsutvecklare och marknadskoordinator. Fortfarande inom Länsförsäkringar Stockholm. Den här trygga lilla bubblan jag lever i.

Så jag har fått möjlighet att prova massor av saker, och ändå finns det oändligt kvar! Trots att jag varit här i över tolv år har jag provat en bråkdel. Så akta dig för försäkringsbranschen – du kan bli kvar…

Trevlig onsdag!