Igår var jag på ett frukostseminarium anordnat av konsultföretaget Assessio. Temat för seminariet var ”Konsten att tillföra och utveckla kompetens i din organisation – Talent sourcing” där problematik kring att hitta rätt kompetens och få den att stanna kvar diskuterades. I samband med detta togs givetvis Generation Y upp, alltså vi 80-talister, och det nya fenomenet med minskad lojalitet bland yngre arbetstagare. Generation Y har nämligen en tendens att endast tänka ett fåtal år framåt i tiden gällande sin karriär och är därför svåra att motivera att stanna kvar inom ett och samma företag en längre tid…
Först och främst funderade jag kring hur vi som arbetsgivare måste anpassa oss till detta? Handlar det om att försöka ta vara på kompetensen under den tid personen avvarat och acceptera detta? Eller ska vi försöka locka vederbörande med förmåner, utvecklingsmöjligheter, ersättning etc för att försöka få dem att stanna kvar? Båda alternativen innebär ju stora kostnader…
Sedan funderade jag på om trygghet och lojalitet betyder något annat för Generation Y än för äldre generationer? Jag själv uppskattar trygghet i form av en trygg anställning – vilket är något jag känner att Länsförsäkringar Stockholm står för. Lojalitet däremot känner jag snarare handlar om integritet och pålitlighet, att jag både nu och i framtiden kommer vara en ambassadör för mina nuvarande samt mina forna arbetsgivare, än att stanna flera år på samma ställe. En fundering bara.
Intressant!
jag tror att det är viktigt som arbetsgivare att visa att det finns utvecklingsmöjligheter inom företaget.
Vi som 80-talister är hungriga att lära oss nya saker och blir lätt rastlösa när varje arbetsdag ser den samma ut! Därför tror jag detta är väldigt viktigt att man känner att man kan utvecklas även om man väljer att stanna på företaget en längre tid!
Jag tror också att en bra plan för utvecklingsmöjligheter är viktigt att ha inom varje företag! Även viktigt att förmedla detta på ett tydligt sätt. Dock tror jag inte att detta behöver innebära utveckling = hierarkisk klättring utan snarare utveckling i form av personliga och intellektuella intressen. Som min chef brukar säga – kunskap är inte tungt att bära!
Jag tycker att det känns lite som att vi i Generation Y måste hitta tillbaka ”ner på jorden”. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan och medför därmed inte alltid att jobbytena är ett krav för att utvecklas/klättra på karriärsstegen/tjäna mer pengar… Jag tror att många jobbyten snarare medför en otrygg grund inombords och hämmar sin egen jobbutveckling. Vilket då går hand i hand med privatlivet. Är inte jobbet bra och en själv tillfreds med sin situation så blir privatlivet också jobbigt. Det är ju inte så kul…